Det började med Stubb-Jonke, Roger Björklunds första konstfynd i skogen. I
dag har han länets, ja kanske landets, märkligaste konstsalong hemma på gården i
Holmfors mellan Nordmaling och Nyåker.
En dårskapens arkitektur kallar Roger Björklund sin unika konstsalong på gården
hemma i Holmfors. Här har han under 20 år samlat ihop de naturens egna konstverk
och skapelser han hittat i skogen och på Holmberget och Tjippberget. - Mamma
tyckte det var bättre medan vi hade potatisland här, och bar bort sten härifrån
i stället för att bära hit dem, berättar Roger skrattande.
Kolla in de här bilderna och låt fantasin få fritt spelrum. Vad ser du? Allt i
Roger Björklunds stubbrike är fynd i skogen, som han gjort med hjälp av sitt
fantasiöga. I vissa fall har naturens skapelser sen fått lite hjälp på vägen av
Rogers skickliga träsnidarhänder.
I det forna potatislandet trängs naturens egna konstverk och en del som fått
lite hjälp på vägen av Rogers träsnidarhänder. Här finns också Surmyran, en äkta
gungande blötmyr med spång och hjortronplantor - inomhus!
- Det här började som en protest mot att min barndoms skog för snart 20 år sedan
förvandlades till ett kalhygge. Jag hittade Stubb-Jonke och placerade honom i
potatislandet. Sen fortsatte vansinnet, berättar Roger, 60 år i höst, när vi
vandrar in i konstsalongen som garanterat saknar motstycke. En labyrint
smockfylld av grenar, stubbar och rötter som av naturen formats till
fantasieggande skapelser.
Kallas stubbrike
- I folkmun, och i Nordmalings turistbroschyr, kallas det här Stubbrike. Jag
kallar det Projekt Skogsöga, då jag går i skogen med ett fantasiöga, säger den
förre träsnidaren som efter en bilolycka 1980 inte kunnat fortsätta med den
verksamheten och numera är sjukpensionär.
Fascineras av rötter
I stället har han vandrat genom skogar och över berg och samlat på sig allt av
naturens produkter som fantasiögat upptäckt. Med stor hjälp av hygglige brorsan,
bodybuildern Sten, och kompisar har han släpat hem fynden. Även väldigt tunga
sådana.
- Jag har alltid fascinerats av trädrötter, ofta mycket gamla sådana, man kan
hitta uppe på bergen. Jag brukar kalla dem tidens fragment.
Rishög eller konstverk?
På senare år har Roger Björklund slutat att fila på sina fynd.
- Man kan inte förbättra naturen, resonerar han medan vi ständigt hittar nya
fynd av fantasiögat i labyrinten. Oftast i form av fåglar eller kvinnokroppar.
- Rishög eller konstverk, frågar sig Roger medan vi vandrar, och pekar på en av
många dikter i salongen han egenhändigt skaldat. Några rader som enkelt och rakt
berättar om hans egna tankar med konstverken.
"I en värld av raka linjer och högfärdskultur måste finnas en motsats till
linjalen, en dårskapens arkitektur."
Resultatet av den filosofin har fått stort gehör. Roger Björklund har förärats
plats i konstboken Okända mästare - skulptur på egna vägar.
Tv-team från flera länder har varit här, liksom mängder av tidningar.
Konsthögskolan avlägger då och då visiter, och sommartid strömmar dagligen
nyfikna besökare till.
Blygsam
- Jag gör ingenting för att locka hit folk, säger Roger Björklund, som inte ens
tar entréavgift till sin unika utesalong. Men den som vill kan lägga en slant i
en näverlåda.
Mannen bakom verket är enkelt uttryckt en blygsam natur.
- Jag tycker egentligen ingenting av det jag gjort är märkvärdigt. Det här är
bara nåt prutt på väggarna, säger han när vi vandrat in Galerian, inte Gallerian
alltså, en av de små inomhussalongerna i gammvedhuset där ett antal tavlor av
Roger hänger.
Meditativt
Golvet i rummet består av grov makadam.
- Det är ett meditativt golv. Här rör man sig försiktigt, i synnerhet med
högklackat...
I nästa rum, Syrmyran, går alla ännu mer långsamt. Roger Björklund senaste
projekt är absolut äkta myr - bara med den noterbara skillnaden att den ligger
inomhus på underlag av väv och gummimattor och då och då kräver bevattning.
Här finns också Eldrummet, mest likt insidan på ett lappkåta, och Andrummet, där
Roger säger sig presentera världens 3001:a religion.
Visst håller påståendet om länets märkligaste konstsalong. Men Roger Björklund
ser sig ändå själv som en liten man, och därför håller han sig med detta
valspråk.
" Om man har kökssoffa, veaspis och en nalta pären, och sen ligg man krokig och
ät lite, och aldrig skäll på folket. Då mår man gött".
"Bortom tiden blir själar till små fåglar i stjärnors ljus, eller små frön till
vackra rosor att blomma i evighet".
Så lyder en av de tusentals dikter Roger Björklund skaldat. Men några tankar på
att ge ut en bok har han inte. "Jag vill inte utöka dåliga poeters skara", säger
han.
